YES! Far min hittade mobilen igen, undrar bara vart :S det var nämligen så att jag spenderade 45 minuter med att leta efter den...I köket, i mitt rum, båda badrummen, ute på gatan, i vardagsrummet, i två jackor, i hela väskan, typ överallt!
Men det är iaf bra att den är tillbaka, för jag hade aldrig orkat köpa en ny :D
Det här är inte sant. Eller, det är sant, men det är för hemskt för att man ska tro på det. Igår kväll var jag klar att gå och lägga mig vid kvart över tio, gud så härligt det skulle varit. MEN min mobil som jag brukar använda som väckarklocka gick inte att hitta. Det sista jag såg av den var när jag visade min kompis ett sms på badet. Den är alltså stulen. Fuck. Jag vill inte ha någon ny mobil nu, jag orkar inte kolla ut en ny. Å andra sidan klarar jag mig inte utan en mobil. Tyvärr är det sant. Jag är hemifrån så mycket att det inte fungerar att inte kunna nås mellan 8-20. Men men, efter en sådär 45 minuter gick jag och la mig igen, den här gången med pappas telefon som väckarklocka.
Halv sju vaknar jag, går upp, gör mig i ordning och går till tunnelbanan. När jag kommer till slussen märker jag någonting jättekonstigt, klockan verkar vara tio i sju. Det kan väl inte stämma? Jo, det gjorde det. Pappa måste glömt ställa om telefonen efter att han kom hem från Åland. Jag hade alltså missat en timme utav min sömn, inte konstigt att jag var trött när jag vaknade, klockan var ju inte halv sju, utan halv sex!
Nu sitter jag i skolan och ska ha PH-samtal om ungefär tio minuter. Egentligen borde jag passa på att skriva på mitt tal i engelskan, men inspirationen vill inte komma. Får göra det sen...Längtar redan till ikväll. Då ska jag träna, åka hem, äta middag, skriva lite på mitt tal, se Greys anatomy och sen ska jag sova
Min dag har inte börjat bra, men nu kan den nästan bara bli bättre, eller hur?
Det här har varit en toppendag fram tills för en timme sen. Jag har promenerat med Filuren och ätit glass, lyssnat på musik och varit allmänt mysig. Nu på kvällen blev allt bara jobbigt. Det finns tidpunkter då verkligheten hinner ifatt mig.
Jag kan inte vara bäst på allt, jag hinner inte med allt, jag bryr mig ibland, jag tar faktiskt åt mig. Det känns konstigt att folk verkar se på mig som någon sorts osårbar övermänsklig tjej, för det är långt ifrån sant. Ni har ingen aning hur mycket jag kan ta åt mig, hur länge jag kan sitta och älta vad ni sagt. Jag är så arg på mig själv för att jag är så feg att jag inte vågar säga ifrån när någon säger någonting som gör mig ledsen, för ja, jag är konflikträdd. Jag hatar att bråka, jag hatar att man blir sur eller arg på mig, det gör mig så ledsen. Ibland är det någon som är snäll och tar striden åt mig, men så kommer det inte alltid vara, det vet jag. Kanske måste jag lära mig stå upp för mig själv. Men så fort jag tänker säga att "du jag blir faktiskt ledsen" eller "fan vad elakt" så börjar jag tänka..."tänk om det bara är jag som är töntig och tar illa upp för småsaker" eller "hon/han har säkert all rätt i världen att bli arg, jag få nog skylla mig själv".
Människor lägger märke till det här, och verkar dra nytta av det. Dom tror att dom kan säga vad som helst. Speciellt en viss person. På sm var någon snäll och tog mitt parti en gång, det kändes riktigt bra.
Jag sitter här och känner mig värdelös och ensam. Jag vill ingenting och kan ingenting. Det händer ingenting i mitt liv just nu, ingenting alls. På ett sätt längtar jag tillbaka till förra vintern. För nästa helg är det ett år sen jag var där första gången. Första advent 2005 känns så avlägset. Baka lussebullar. 16:e december 2005 pepparkaksbak. OJ. Ångest. Ett helt år sen...
Läser ett brev som jag fick av Filuren på min 16 årsdag. Jag blev så otroligt glad över det. Läser texten over and over.
When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth
Jag läser texten och känner hur verkligen tar tag i mig. Förlåt.
Jag såg aldrig Love Actually och jag gick inte och tränade i fredags. Istället mötte jag Smör och vi begav oss hem till henne och kollade på ett antal avsnitt av Desperata Husfruar och bakade en riktigt god kladdkaka. Sen skulle hon jobba och då åkte jag hem för att packa lite saker och så, sen reste jag till hennes jobb (på en restaurang som hennes faster äger) och satt där och hade det trevligt tills hon slutade så åkte vi hem till henne, droppade mina grejer och gick en promenad. Vid typ tolv var vi hemma igen och då väntade fler avsnitt av D.H. Eftersom vi skulle iväg på morgonen efter för att kolla på sm var detta kanske inte världens smartaste idé, men iaf. Vid halv två duschade vi och gjorde oss i ordning, sen gick vi och la oss och pratade till halv tre kanske för att sen stiga upp kvart i sju igen...
Jag har haft en toppendag idag. Jag, Smör, Marcus och V fick sitta första klass på tåget fast vi behövde bara betala för andra, sen sprang vi runt hela staden klockan nio på morgonen för att hitta en buss som kunde ta oss till badet. Jag tittade på försökspasset till sm med mina vänner, skrattade och hade det trevligt. Sen åt vi lunch tillsammans, handlade julmust och skrapade lotter. SEN lekte vi maffia. Det är så sjukt roligt! Inte den maffia då man behöver kort å grejer, utan en annan lek. I somras lekte vi den på sm. Vi var ungefär 20 personer i åldrarna 16-25 som lekte den på vårt hotellrum, och det var så roligt!
Finalpassen var riktigt härliga att se på, många svenska rekord å sånt.
Vid kvart över sju gick vår buss från badet till tåget och vi stod ute i regnet och väntade. Marcus skulle stanna över hos sin bror som bor där, men det var jag, Smör. M och V. På bussen träffar vi en annan kille som har tävlat sm och är påväg hem, så han tar sällskap med oss på tåget. Det var så himla kul att träffa alla, prata med honom (nya människor är alltid intressanta). När vi kom till centralen skulle M inte bege sig av förrän halv tio så jag och Smör åt på McD med honom för att fördriva lite tid. Jag mår så bra nu, jag har fått springa runt och bara GÖRA saker. Ni som känner mig vet hur lätt jag blir rastlös...
Det jobbigaste med dagen var väl att verkligen behöva träffa OJ. Han verkade förvånad och lite besvärad av att se mig. Jag hälsade iaf och det gjorde han med, men mer än så har jag inte att säga till honom. Känns bra, faktiskt.
Fy vad jag längtar till lägret nu, det är sjukt!
Nu har man haft NP muntliga i Engelska A och jag vet inte riktigt hur det gick. Det känns som om jag inte fick fram orden som jag tänkt, men helt okej gick det nog ändå.
Skrev klart artikeln igår iaf, ska bara läsa igenom den en gång innan jag anser mig helt klar. Har dock inte hittat fågelns läte än, men om det är någon som har tid att leta reda på den Vitnäbbade islommens läte (Gavia adamsii eller White-billed diver) så är ni varmt väkomna att göra så.
Var på stan med Kakan igår. Köpte ett par fina jeans till mig som jag ska fixa lite på innan jag använder. Hon köpte fina blå örhängen och ett kuvert, sen hjälpte jag henne att komma på värsta bästa presenten! Det är verkligen perfekt att gå på stan på torsdagsförmiddagar för det är inte speciellt mycket folk. Vi kollade in nya Urban Outfitters på biblioteksgatan 5. Det var fantastiskt! När jag, kusinen och mamma var i London i somras var vi på U.O och vi älskade den, det var kärlek vid första ögonkastet liksom. Nu har butiken kommit till Sverige och den är ännu bättre, me like. Köpte en söt mössa där också :)
Nu ska jag plugga lite spanska, matte och sen ska vi ha gruppmöte. Efter det kommer Smör på besök i skolan och vi ska iväg och träna. Men innan dess ska jag kolla om jag hittar den fina röda duffeln (en likadan som Kakan har i svart) på HM, skulle inte jag passa i rött såhär till jul?
Efter träningen ska jag hem, äta och plugga sen 21.30 är det Love Actually, ett måste. Ska dock upp tidigt imorgon för en resa till Uppsala, men det fixar sig.
Känns lite lugnare nu när fågelskiten är klar faktiskt, men det är fortfarande flera veckor kvar till jul, right?
Back to work :P
Jag känner verkligen hur jag blir sämra och sämre på att blogga, men jag ska bättra mig.
Det kändes som om jag var jätteffektiv i flera dagar där, så kommer Anders Ostbåge och ger oss nytt uppdrag, om en jävla fågel! Jag ska alltså skriva en artikel på 2 sidor om VITNÄBBAD ISLOM! Vad fan är det för fågel liksom. Grejen är att allt måste vara klart på måndag, för annars håller inte gruppen sin planering...Det blir till å sitta imorgon och på söndag. Jag kom iaf hem efter träningen och var helt förstörd, för hur ska jag kunna ta reda på något vettigt om en sån fågel?!
DÅ råkar det vara så att i min brors förra klass fanns det en tjej vars far var ornitolog (en sån som kan typ allt om fåglar) och det råkar vara så att min mamma är supergullig och ringer honom. Han ger mig förslag på böcker att låna och ska själv droppa av några stycken imorgon, snacka om lyx!
Imorgon ska jag och Kakan shoppa i stan, ingen skola för oss med andra ord. Det ska bli så himla skönt måste jag erkänna, eftersom jag inte pluggat någonting ikväll så måste jag plugga imorgonkväll, på lördag kväll och på söndag kväll. Men det är det värt, tror jag? Jag måste nämligen ha nya jeans, så det är prio ett imorgon.
Nu tänkte jag vara sådär lagom mysig och lägga mig i sängen och läsa Harry Potter för typ 589:e gången. Ja, jag är en såndär som tycker böckerna är bra, klaga inte! Mys, mys med sovmorgon imorgon och allt. Sen kommer mormor och ska passa min yngre bror som vanligt på torsdagar så hon brukar göra frukost till mig, Nice värre.
Det lär väl dröja tills jag kan skriva igen eftersom jag kommer avra överöst med plugg de kommande dagarna. Men vi höres( eller ska man säga synes?) !
Den här måndagen har inte varit speciellt hemsk. Jag kunde dock inte somna igår natt så jag låg säkert vaken till 03 eller något liknande. Men jag börjar känna hur den effektiva delen av mig har kommit tillbaka nu. Jag har skrivit upp precis allt jag ska göra den här veckan och verkligen försökt anstränga mig för att hinna så mycket som möjligt. Även om det är stressigt så känns det så mycket bättre när man har allt nedskrivet på papper liksom. Idag har jag förberett mig lite inför debatten om dödsstraff på engelskan och gjort ungefär 90% av idrottsuppgiften som vi ska göra imorgon. Om jag fortsätter såhär kommer nog det mesta att lösa sig. Enda kruxet nu är att jag behöver hitta en bra bok på engelska, någon som har några tips? Den ska helst inte vara för lång, max 300 sidor.
Jag längtar så himla mycket till lägret nu! Och till sm/jsm i sommar, och till sommarlovet och jullovet och..ja ni förstår säkert. Snart ska jag skriva ett inlägg om simningen och hur mycket den betyder för mig. För den betyder så himla mycket, mer än ni kan ana.
Snart vore det nog dags att gå och lägga sig, så att man inte är alltför trött imorgon bitti. Det blev inget långt blogginlägg idag, men detta är fyllt med information :P
Nu sitter jag hos de jag är barnvakt hos och snyltar lite på deras internet. De var bara två söta ungar idag, den tredje var visst på scoutläger eller något. De här barnen är lite lustiga, fast på ett bra sätt. För de däckar vid 20-21 tiden, varje gång. De tre barnen är pojkar som är 9, 7 och 2 år gamla. Min minsta bror är 3 och inte ens han däckar så tidigt :/ Well, well det är härligt att sitta själv. Ett tag.
Nu har jag däremot rejäl hemlängtan, trots att jag bor max 6 minuter härifrån, om man går. Min säng känns som någonting så avlägset just nu. Jag har varit duktig och gjort lite AYG idag också, samt skickat iväg ett mail till engelskaläraren. Det är lite ångest att skicka iväg mail till lärare på en lördagkväll, men vafan, ibland måste man!
Idag var jag i skärholmen med B. Jag ska försöka umgås med B nu så att hon kanske tycker om mig lite mer. När jag steg av tunnelbanan och kom ut på torget så träffade jag på Lillebror och Storebror och deras far.
Hade en lång diskussion med Storebror på msn idag om B och Le samt deras beteende mot andra människor. Det är otroligt vad den människan kan prata om han bara vill. Kändes lite småskumt att ha en sådan diskussion med honom liksom... Vi ska iaf hålla saker under uppsikt.
Bye
Gissa vem som kom hem och såg sin tv sitta i helt fel rum? Pappa berättade då att den gamla tv:n i tv-spelsrummet var sönder och han fick ta min för att minstingen inte skulle få ryck, och att han då fixat om lite i mitt rum. Jaha, so? Jag gick upp på rummet och där står mammas och pappas macmini med ny skärm å grejer!! Vilket byte! Hihi.
Hann iaf räkna klart allt jag skulle den här veckan och börja lite på det vi skulle räkna nästa vecka, duktigt värre. Efter det var jag tvungen att belöna mig med någonting nytt, det blev nya pennor till min Logg-bok. Som Kakan sa "Man kan bara inte skriva med blyerts i logg-boken", det gör det verkligen inte. Så nu har jag nya pennor å grejer :)
Det är lite ovant att ställa om till mac nu när man bara använt windows innan, men man vänjer sig.
Funderar på att dra till skärholmen imorgon, kolla in lite julklappsgrejer till la familia och annat. Jag har typ ingen aning om vad jag ska köpa. En tröja till bror kanske, eftersom hans klädsmak är lika med noll och inget? Jag ska även skriva en detaljerad lista till mig själv också, för i år är det mest roliga småsaker som jag skulle vilja ha och stressade föräldrar orkar inte leta efter sånt som man gett en halvdan beskrivning.
men jag måste jag sluta för Lagom tycker att det är dags för en uppdatering...
Så nu har jag skrivit första delen av nationella proven i engelska A. tror det gick helt okej, jag är ganska bra på att "ordbajsa" om man säger så. Känns nästan som om jag kommer hinna med allt jag har att göra den här veckan. Vilket gör att man känner sig lite lugnare.
Ska sitta barnvakt i helgen, på lördag närmare bestämt. Funderar på att ta med mig massa plugg dit och vara effektiv när barnen sover. För dom somnar nämligen runt nio, och föräldrarna brukar komma tillbaka vid halv två ungefär. Förra gången gjorde jag klart mitt steg i matte där, kanske blir det en repris?
Nästa helg bär det av till uppsala med Smör, Marcus och en annan kille som är tränare. Det är nämligen så att vi som är ungdomstränare får se SM gratis och får gratis resa ned och gratis mat av klubben. Superskoj :)
Blaha blaha. Lunch snart och sen ska jag räkna mer matte!
Det känns bättre nu, det gör det faktiskt. Jag vet inte varför men jag har varit på otroligt dåligt humör i skolan de senaste dagarna. Det känns som om jag har hur mycket som helst att göra resten av terminen. Jag vet ju att jag hinner med, men det känns ändå jobbigt värre.
Jag berättade för Smör om att jag och skolan inte varit vänner på väldigt länge, och hon berättade att hon och hennes skola inte varit vänner på riktigt.
Det lustigaste är att jag blir på så bra humör när jag kommer till träningen, det är som om jag tar ut alla mina agressioner på träningen och kan inget annat än vara glad och skratta under tiden.
Jag har nationella i engelska A imorgon bitti, och inte har jag övat någonting alls... Braaa.
aja, det får gå som det går.
Gud den här dagen har varit helt bra. Jag har varit så duktig hela tiden och skrattat så mycket, tränat så bra osv. Sen kommer jag ner till mamma och humöret sjönk på två sekunder.
Allt blev plötsligt jättesämst och nu sitter jag här och tycker synd om mig själv. Jag vet inte riktigt vad mer jag kan säga, det blev bara fel. Alla tankar och känslor kom ikapp.
Det känns som om jag står precis framför någon och hoppar och skriker men personen i fråga tittar bara på människan bakom mig och fortsätter prata. Det är skitsamma vad jag gör eller säger för det blir ändå inte på något annat sätt.
Jag försöker vara så jävla snäll och duktig men det funkar liksom inte. Kanske försöker jag vinna allt på helt fel sätt men snälla lär mig hur man gör då!
Det var piss och skit innan i somras och även fast du inte säger någonting nu så tänker jag på det hela tiden. Jag pallar inte. För vad jag än gör så ser du bara felen, inte för att du bryr dig om att nämna dom men iaf. Jag har berättat för två personer, två som jag verkligen litat på. Den ena visade sig vara ett jävla äckel och den andra vet jag alltid skulle stå vid min sida.
Jag vet inte varför det blev såhär helt plötsligt, jag har varit på världens bästa humör hela dagen och så blev det bara pannkaka av det hela. Kan jag inte få gömma mig någonstans tills det här går över?
Fan också.
Gud vad roligt jag tycker det är att bråka med folk. Alltså inte bråka på riktigt när man är arg och så, men att skojbråka med folk är riktigt roligt. Igår skojbråkade jag lite med Lillebror (måste påpeka att det inte är min lillebror vi pratar om) och det var väldans roligt. När vi hade slagits lite så nöp jag honom och trots mina icke existerande långa naglar så fick jag in ganska bra nyp, men Lillebror var inte lika duktig som jag. Till slut fick han iaf in en fullträff, som dock inte gjorde speciellt ont.
När jag sedan var på middagen igår så skulle jag visa någon av mina gamla klasskompisar någonting varav en utbrister: "Men GUD, vad har hänt?!" jag tittar frågande på henne och hon pekar på min arm. Jag upptäcker att hon sett det blåmärket jag fick efter att Lillebror nöp mig och svara ganska lugnt. "Aha, nej men jag slogs lite bara..." Ni skulle sett deras miner! Hakorna var nere vid golvet innan jag började skratta och förklarade hur det låg till.
Idag har blåmärket blivit lite större, och jag har hittat ett till (som iofs är mycket mindre) på min högra underarm. Så jag och Lillebror har jämfört blåmärken idag. Mitt var störst och såg farligast ut, men han har flera. Storebror tycker jag är dum som slår hans bror...
Tävlingen idag gick iaf otroligt bra. Det blev pers för första gången på jättelänge på en speciell sträcka :)
Jag har iaf bestämt mig för att fullkomligt skita i en viss människas kommentarer om hur dålig och barnslig jag är och sånt. Jag får helt enkelt acceptera att hon är sån och vara övertrevlig och irriterande. Mer kan jag inte göra. För jag trivs ganska bra med hur jag är och jag tänker skita fullkomligt i att hon tycker jag är barnslig när jag slåss med folk, eller skrattar åt konstiga saker och jag tänker definitivt inte ta åt mig när hon kommenterat hur stor jag är. Alla tjejer kan inte vara pyttesmå och hur svaga som helst. Jag får väl tillhöra dom som är jättelånga och biffiga. Det finns liksom ingenting att göra åt det. Jag är 180 cm lång och det går liksom inte att ändra på. Folk får väl lära sig leva med det för jag orkar inte ta elaka kommentarer om sånt skit. Jag får höra det tillräckligt av någon annan.
Det var allt för nu tror jag :)
Efter tävlingen blev det middag hos mina gamla klasskompisar som sagt. Och det var trevligare än jag trodde. Vi satt och pratade länge och jag kommer på att det var nog inte dom det var fel på i nian, det var nog min inställning. Vi spenderade iaf en ganska lång tid med att prata om allt och inget. Efter ett tag ringer mamma...
Hon vägrar låta mig åka tunnelbana hem (klockan är tio över elva) och säger att hon tänker beställa en taxi åt mig. Jag vägrar, aldrig att jag sätter mig i en taxi när det tar 25 minuter hem kommunalt. Men hon är envis hon och efter en halvtimme har hon fått sin vilja igenom. Jag ska ta taxi.
Det kändes verkligen hemskt att åka taxi hem til snobbförorten och behöva säga till taxichauffören att "pappa betalar". Jag kände mig så, så...jag vet inte. Men snobbig är väl rätta ordet.
Jag kunde lika gärna tagit på mig en goosejacka eller fjällräven så skulle hela grejen varit perfekt. Snobb är inget jag strävar efter att bli och ingenting jag vill bli förknippad med. Visst är det bra att mina föräldrar bryr sig, men kom igen? Nä, jag kände mig supertöntig när jag satt bak i taxin och låtsades som det här var vardag för mig.
Tävlingarna gick iaf bra, persade med en sekund och kom delad tvåa. Känns skönt att simma bra igen och få vara lite stolt med ett nytt pers å grejer. Även om jag får mina nervösa attacker innan. Men det ska jag jobba bort. För er som inte ser mig när jag tävlar är det kanske svårt att tänka sig mig med nervösa ångestattacker innan något lopp, men så är det. Jag är väl innehavare av dåligt självförtroende och prestationsångest samt dåliga nerver.
Imorgon ska jag vara barnvakt innan det bär av till tävlingen igen. Alltid bra med extra pengar. Att vara barnvakt är ett av de härligaste jobben man kan ha.
Nu är det sängen för mig. Eller okej, jag ligger redan i sängen och ska strax mysa (läs sova) men jag kände att jag var tvungen att få ur mig lite saker först.
Natti
Har nu varit hos hudläkaren och kollat upp mina "små" leverfläckar. Det var väl ingen större fara med dom. Läkaren kollade lite extra på en utav dom jag har på ryggen eftersom den ser så konstig ut. Hon sa att det inte var någon fara, men att den som sagt såg konstig ut, fast eftersom den inte förändrats någonting sen förra gången behövde det inte göras någonting om jag inte ville ta bort den. Tanken på att någon ska skära i min rygg känns lite för obehaglig för att jag skulle vilja ta bort den. Hon tittade inte ens på den som jag har på kinden, vilket var anledningen till att jag kom ditt förra gången. Men det känns ju skönt att jag inte har hudcancer eller något sådant iaf.
Sjukhus är för övrigt otroligt obehagliga. Jag tycker verkligen inte om dom. Inte så att jag har fobi eller något men det kändes otroligt bra att få gå därifrån. Kanske är det för att jag aldrig har varit särskilt mycket på sjukhus, men det är som om den jobbiga känslan i magen försvinner när jag får lämna byggnaden.
Så vad ska jag göra resten av dagen?
Well jag ska ta det lite lugnt tror jag. I eftermiddag är det tävling och efter det har jag blivit bjuden på middag hos en gammal kompis som jag gick med i nian. Det är såklart inte bara jag som ska dit utan alla jag umgicks med då. Känns lite småläskigt faktiskt. Jag kan ju inte säga att jag saknat dom, för det har jag inte.
På skolavslutningen i nian gick jag tidigare från kyrkan för att jag skulle till london med mamma och kusinen. Jag grät inte och jag kände mig inte sorgsen. Det var en grym lättnad.
Sista terminen i nian var jag inte riktigt samma person som jag är nu. Visst hade jag kompisar i skolan men det var inte direkt så att vi umgicks på fritiden. Eller dom gjorde det, inte jag. Jag kände nog mest att vi inte hade särskilt mycket gemensamt längre. Man kan nog säga att jag fullkomligt sket i dom, jag hade så många andra som fick mig att må så himla mycket bättre. Det gjorde mig ganska förvånad över att jag fick stipendiet i skolan med motiveringen att jag alltid hjälpte mina vänner och hade goda studieresultat. Sure liksom. Här har vi tjejen som sa åt sina kompisar att dom fick väl fan ta och fråga läraren om de behövde hjälp...
Det är ganska stor skillnad på förra terminen och den här.
Så, har sara varit effektiv idag då? Nej, inte speciellt. En liten stund nu på kvällen iofs.
Först var jag och åt kladdkaka hos Kakan med Sunny och Totta. Kakan gör godaste kladdkakan i heeela världen.
Sen ska jag och Kakan sätta oss i skolan och plugga matte, men det blev mycket skratt och lite matte. Det diskuterades presenter och hur vi flickor ser på presenter vi får från pojkar, Kakans bästa ämne...
Sen står har vi ju det här när Lagom tafsar på matteläraren också...haha.
Såhär gick det hela till:
Lagom sitter med ryggen mot fönsterväggen (där dörren är) och ska förklara något för en grupp med människor. Matteläraren står i dörröppningen och tittar på dem och konstaterar att de definitivt inte jobbar matte. Hon börjar gå ditåt och det kan tilläggas att ingen förutom jag och Kakan som sitter i hörnet av klassrummet har sett henne. Matteläraren ställer sig bakom Lagom som börjar vifta vilt med armarna för att förklara något och råkar då slå till henne på lite mer känsliga ställen...
Lagom "Oj! Eh, jag skulle bara förklara en sak i matten"
Matteläraren nickar och tittar konstigt på honom.
Lagom "Eller, asså, vi har tagit rast"
Senare diskuterade vi det här i matkön, och vem tror ni stog precis framför oss om inte Matteläraren...
Lagom vi skämmas lite, hihi.
Jag har också haft en väldigt trevlig träning, en timme lång. Det känns ganska skönt att pojkarna i min grupp har blivit lite roligare nu också.
Efter träningen skulle vi rigga lite inför tävlingen i helgen men innan dess var jag tvungen att slåss med Lillebror, Storebror och Marcus. Och ja, jag slåss. Eller slåss och slåss men jag bråkar och om B frågar så är jag två år gammal och jättebarnslig. Palla vara annat, det är mycket roligare att bråka :P
Jag förstår inte att B inte tröttnar på att para ihop mig med Storebror, men jag förstår iofs inte mycket av vad hon gör. Om man frågar henne har jag varit ihop med alla i hela gruppen+typ alla andra.
Jag har en sak att säga just nu. Jag skulle hellre äta glass än att sitta på den här spanska lektionen. Vi skriver i vanliga fraser för att gå på café, restaurang och shoppa. Känns inte speciellt givande.
Ge mig glass nu!
Det sket sig med att vara effektiv på eftermiddagen, men det blir matte hela dagen imorgon, efter jag ätit cheesecake hos Kakan....
Idag hade vi föreläsning under temat, något som jag tycker är otroligt intressant. Förra temat hade vi en kille här från clowner utan gränser och den här gången var det Lasse från individuell människohjälp som var här och pratade om hans tre månader som engelskalärare i Sitidalen, hans upplevelser och skillnaderna mellan oss i Svenska skolan och i den Indiska skolan. Det är något jag verkligen älskar. Inte för att jag någonsin har tänkt på att åka som volontär men jag beundrar människor som arbetar för att göra skillnad något otroligt.
Jag och Kakan har också gjort något för världen idag. Vi hoppade sådär hand-i-hand som man gör när man är liten, ni vet dom där hoppsastegen, ute på trottoaren på väg till affären. Vi mötte massa människor; vuxna på väg från lunchen, ungdomar på rast, tanter som var ute och promenerade, ja dom flesta var ute. Ungdomarna tyckte nog mest att vi var töntiga men vi mötte en grupp vuxna (~30 år) och dom sken upp när dom såg oss, skrattade lite och gick med ett leende förbi oss. Det gjorde mig och Kakan glada att vi hade förgyllt deras vardag.
Nu sitter jag här i skolan och ska återgå till mitt effektiva jag.
Det känns faktist som om det här med att vara effektiv har fungerat hittills. Hann med mycket i engelskan idag, hade i och för sig tänkt göra lite matte men det får vänta tills torsdag. På vägen från skolan undrade Sunny vem det var jag gillade och tråkigt nog är det ingen alls. Det är sjukt att jag inte kan prata om någon/med någon utan att folk ska tro nåt om mig.
B och Le bytte om med mig idag efter träningen, och de bara pratade om hur dom skulle dela rum på lägret nästa termin och vilka de absolut inte skulle kunna tänka sig och dela rum med. De skrattade rått åt att behöva dela rum med en viss person och jag tog illa vid mig av allt skitsnack. Det råkar faktiskt vara så att jag tycker bra om alla just nu. Eller nästan alla, men jag skulle inte få för mig att prata så kallt om dom jag tycker mindre om i deras närhet. Som Kakan och Sunny sa idag, jag är inte så bra på det där med att vara bitchig.
När man tränar med B och hör allt elakt hon säger om allt så känner jag mig lite neråt. Det är klart att hon kan vara hur rolig som helst och en superhärlig människa. Men att hennes humör ska göra mig ledsen orkar jag inte med. Hon säger att jag är mer en utav killarna än en utav tjejerna och när vi var på tävling kunde hon inte sluta tjata om Le. Det gjorde att jag kände mig ganska otillräckligt och inte särskilt rolig. Men i och med att jag fått ur mig allt här ska jag inte klaga en enda gång till om det här, jag lovar.
Måste bara tillägga att allt som händer i mitt liv inte är negativt! Jag har haft en otroligt bra dag idag, men det här har blivit ett sorts andningshål för alla negativa tankar. Det ska bli ändring på det snart.
Såg nyss att OJ var inne på msn, jag vågar inte säga hej. Jag är nog inte redo för det än. Smör, var är du när jag behöver dig? Hjälp mig!
Jag vet inte om jag nämnde det, men vi såg en film på Temat igår. Temat denna period är "Påverka Makten" och filmen vi såg hette "Wag the dog".
Det handlade om USA innan ett presidentval och en skandal gällande den nu sittande presidenten. Den här skandalen skulle kunna påverka utgången av valet negativt för presidenten och något måste göras. Vad gör man? Jo, man skapar ett krig. Inte ett riktigt krig förstås, man får folket att tro att det pågår ett krig och man hittar på händelser runtomkring för att få presidenten att framstå som bättre. Det var en bra film med en stor dos humor i den.
Filmen fick mig verkligen att inse hur lättlurad man är och hur lätt medierna kan påverka oss samt hur lätt det är att påverka medierna. Det räcker med en bild för att skapa rykten, en bild säger mer än tusen ord, eller hur var det nu? Idag är det så otroligt lätt att vrida och vända på saker för att vinkla det på bästa eller värsta sätt. Man kan retuschera bilder in i det oändliga och vi människor skapar skönhetsideal för att vi faktiskt tror att det är möjligt att se ut så. Vad lättlurade vi är.
Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med det hela, men det är ett rätt intressant ämne, eller hur? Jag förstår varför lärarna tjatar så mycket om att man måste vara källkritisk.
Det känns som om det här med att vara effektiv kanske kommer fungera ett tag. Gjorde klart mitt projektsteg i engelska efter träningen, har i och för sig inte övat speciellt mycket på att prata med det löser sig väl sen.
Träningarna går faktiskt rätt bra, även om tiderna inte är dom bästa. Jag har verkligen börjat tänka positivt på allt som har med träningen att göra och jag hoppas att det ger resultat. Kanske kan det bero på att det inte är några morgonträningar nu och det får mig verkligen att vara så himla mycket starkare på eftermiddagsträningarna. Jag har kommit på att jag nog är en sån person som påverkas jättemycket av mörkret, för det är samma visa varje år. Träningarna och tävlingarna går trögt på hösten/vintern sen framemot sommaren går det bara bättre och bättre.
Kanske ska ta och börja tänka på refrängen nu. Ska bli rätt mysigt att krypa ner i sängen. Det är alltid välkommet när man är trött. Om den bara hade varit lite större...
Bye!
Vaknade imorse och trodde att jag kunde få sova lite till, men åh så fel jag hade. Kände mig ändå inte jättetrött men den kommer smygandes efter hand. Förstod på Basgruppsamlingen hur mycket jag kommer behöva plugga nu innan jul och det känns inte speciellt bra alls. Jag måste verkligen koncentrera mig när jag är väl är i skolan och göra saker ordentligt. Jag vet att jag inte är speciellt bra på att göra något vettigt utanför skolan, träningarna tar liksom all ork. Men nu ska det bli ändring. jag ska plugga ordentligt nu.
Men lediga lördagar utan tävlingar är mina, söndagar kan jag kanske tänka mig att plugga på, men inte lördagar.
Känns att det behövs förändring i mitt liv nu. Lite struktur, vilja och ork. Dags för att bli en bättre människa. nu.
Men nu väntar lunch och en tradition som vi håller vid varje måndag. Dags att handla :)
Så. Här hade jag tänkt skriva lite om mig. Inte bara vad jag gör eller vad som händer utan också hur jag känner och vad jag tänker. Kanske uppdateras den inte lika ofta som bloggar brukar uppdateras men jag tänker skriva när det är något jag behöver få ur mig.
Om ni undrar vem jag är så är det meningen att ni inte ska veta det. Ni får lära känna mig under resans gång. Råkar det vara någon som vet vem jag är så skulle det vara snällt om ni lät bli att avslöja det i kommentarer osv. :)
