Bye bye.

Hejdå Sverige!

Jag saknar er redan, ofantligt mycket.

Kan du förstå?

Imorgon åker jag, om några timmar har jag matteprov. Sinnes.

Vart tog tiden vägen?

Inatt var en mycket intressant natt. Jag låg uppe till kvart över ett och kände mig allmänt stressad över allting. Vet inte riktigt hur jag ska få tiden att räcka till. Så kvart över ett drar jag upp datorn och skriver fem rader på mitt biologiarbete. Sen vid två ungefär lägger jag mig ner och försöker sova. Funderade på att smsa någon om mina problem, men jag kände inte för att väcka någon. När jag väl lyckats somna ringde väckarklockan och jag frös något otroligt. Jag gick ner i köket (det var fortfarande otroligt kallt) och märker att det bildats is på låsknappen till altandörren! Det var -16 grader ute och jag trodde jag skulle förfrysa. Till råga på allt hade vi biologi och svenskaprov imorse och i eftermiddag har jag spanska. Onsdagar är den sämsta dagen på hela veckan.

Provtiden gick åt till att diskutera (högt så att vår svenskalärare inte kunde undgå att höra) hur dumma i huvudet våra lärare är och huruvida vår BiNkA-lärare blev tappad i golvet som lärare...

Gästen.

Jag har en gäst vid mitt högra öra

Om man drar i den beter den sig som en fjäder...

Dialoger.

Familjen sitter vid middagsbordet, ganska sent som vanligt:

Mamma (Riktat till pappa): Vet du, jag har tänkt på en sak, jag tycker vi behöver en ny frys...
Pappa: Jaa, det skulle vi nog behöva, ja.
Mamma: Jag var på elgiganten idag och de hade jättebra erbjudanden, jag hittade en jättefin frys för tolvnittionio, med räntefri avbetalning.
Pappa: Det låter som en jättebra deal!
Sara: Menar du tolvhundra eller tolvtusen?
Pappa: Hon menar tolvhundra såklart, eller hur?
Tystnad uppstår...
Pappa: Du menar att du hittat en frys för TRETTONTUSEN?! Hur dyr kan en frys vara?
Mamma: Jooo, men den var ju ganska billig, och den hade en jättepraktisk ismaskin...

Det visar sig att mamma bokat en frys för 13.000 med en ismaskin (som hon försökte övertala oss alla om att vi verkligen behöver), som vi sen ska sätta i tvättstugan. Ungefär lika nödvändigt som den vridbara kranen i badrummet på övervåningen som man bara måste ha när man dricker vatten och tvättar ansiktet...

Dagens.

Jag har suttit från 11-16 och skrivit på en sammnfattning inför mitt biologi/svenska-prov imorgon. Jag hann inte med matte eller min uppsats om Kungskrabborna (visst låter det intressant?), men det löööser sig nog, not.

Aja, nu är min hjärna typ överhettad av allt tänkande.

Just det! Jag tränade inte idag. På något konstigt konstigt sätt har någon smittat mig och jag har blivit förkyld. Schysst. Plus att jag var tvungen att plugga. Jag blir verkligen knäpp av att inte träna.

Dagens nyhet är att jag har haft ett skype-samtal med emelie. Jag ska nämligen lära mig prata i telefon och någonstans måste man börja. Det funkade rätt bra, men jag behöver en bättre mic tror jag.

Det känns som om det blev ett ganska förvirrat inlägg men jag hoppas ni överlever. Nu ska jag läsa en tidning, msna och kanske ta en dusch/bad.

Nuss

Det var jätteroligt, jag hade massa skoj för mig. Tjejlaget/n var superduktiga och alla pojkar med!
Men ibland tar kroppen stryk, speciellt när man heter sara och är klantig nog att inte äta tillräckligt. Efter sista lagkappen kunde jag knappt andas, jag hyperventilerade och massa. Men vi hade tagit medalj, och klart man ska ställa sig på prispallen då, right? Jag gjorde det iaf, sen skulle vi bära all vår packning till omklädningsrummen, men jag kunde inte. Jag var så trött att jag bara grät, skakade och hyperventilerade. Så går det när man är smått förvirrad, och jag är ju knäpp, det här är andra gången.

Vi kom hem igår natt (typ tolv) och ni kan inte ana hur skönt det var att komma hem. Jag släckte alla lampor, drog ner rullgardinen och kröp ner i sängen. Det var ingen som klagade på att jag andades högt, inga lampor som lös igenom mitt fönster och ingen hård madrass. Jag brukar inte vara kräsen och jag tycker inte om att klaga, jag säger bara att komma hem igen var bland det bästa på länge. Jag tycker om att sova, det är någonting jag gör alltför sällan.

Nu har jag suttit och gråtit oavbrutet till Greys anatomy, jag kan inte hjälpa det. Ni som tycker serien är dålig, ni kan ju typ gå någon annanstans... :)

Det här är vad dom säger - Säkert!
Och det här är vad alla har sagt om dig:
håll dig borta från honom han kommer att såra dig
det här är vad alla har varnat mig
hej du är så bräcklig det kommer att krossa dig
Det här är vad alla har sagt om mig:
håll dig borta från elden
gå inte ute
bär alltid mössa
klä in dig i wellpapp
för du kommer att skadas ge dig aldrig hän
du har så veka leder
du kommer att skrapa dina knän

Och det här är vad magen säger om dig:
du gillar mig för mycket det måste vara nåt fel på dig
och det här är vad hjärnan har sagt om mig
jag måste vara galen jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig
jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig.

Love Actually

Jag och Emelie pratar Love Actually. En av de bäste scenerna.

Karen: So what's this big news, then?
Daisy: [excited] We've been given our parts in the nativity play. And I'm the lobster.
Karen: The lobster?
Daisy: Yeah!
Karen: In the nativity play?
Daisy: [beaming] Yeah, *first* lobster.
Karen: There was more than one lobster present at the birth of Jesus?
Daisy: Duh.

Älska.

NUSS liksom

Så, NUSS idag då. Pappa skjutsar ner mig till tunnelbanan om några minuter. Tänkte egentligen bara säga att det kommer bli så jävla roligt, no matter what liksom. Skitsamma att vi tjejer är så komplicerade och att det finns sånna som inte gillar mig där, jag ska vara så jävla glad och snäll hela tiden. Väskan är packad och jag är liksom ready.

Drömde en sjukt skum dröm idag, jag var jättekär i någon som jag absolut aldrig känt någonting för, helt skumt som sagt. Vaknade flera gånger men orkade inte gå upp. Nu är jag i alla fall uppe och är så himla glad!

Bye

Ett tack till alla er.

Jag måste erkänna en sak, något riktigt hemskt. Ibland skriver jag bara för att ni måste läsa. Jag är en hemsk människa (men erkänn att det är ganska roligt...).

På senare tid har jag kommit på hur beroende jag är av att skratta. Det gör verkligen livet lite enklare, och så mycket roligare. Jag vet att mitt skratt inte är det vackraste i världen och långt ifrån det charmigaste, men att skratta ger en sån härlig känsla i magen så jag tänker aldrig sluta. Det finns inte mycket som är bättre än att ligga på marken och inte kunna resa sig upp för att man skrattar så mycket. Jag vill med detta ge alla er människor som får mig att skratta ett stort tack, ni kan härmed kalla er för roliga!

Jag förstår inte hur jag lyckas, det är så knäppt att man bara kan skratta åt det.

Och att det är alla hjärtans dag imorgon tycker jag vi inte ens pratar om.

Mika - Grace Kelly

Jag och Emelie har en ny favoritlåt. Den är bra och man blir glad av den. Den har nu lagt sig på min 25 mest spelade-lista på min iPod.



Varsågod och njut.

Melodifestivalen.

Jag sitter och kollar på melodifestivalen, pinsamt, men det blir värre. Jag skäms, jag skäms för alla artister som ställer upp Lustans Lakejer, Jimmy Jansson, Cosmo 4, herregudkannågonhjälpadessamänniskor? Jag skäms ihjäl.

Kusinvitamin!

Idag skulle jag egentligen ha pluggat lite, men när jag vaknade klockan 11 efter en kort drömlös natt så nu gör jag inte det :)

Snart kommer min allra bästaste kusin hit. Jag ska passa min bror ikväll och jag och idids pidis ska kolla grey's, äta ben&jerry's samt kolla melodifestivalen (om jag får som jag vill gör vi inte det sistnämnda...)

Ida och jag är inte speciellt lika alls, inte utseendemässigt iaf, men vi tillhör släkten forsberg båda två och bara det är så otroligt coolt! haha. Men vi är ganska långa båda två, även om jag i vanlig ordning är längre än ida, och sen så har vi en sån fantastisk humor båda två! LONDONida och LONDONsara, snart är vi där igen!

Ni kanske inte visste?

Det finns ljusa stunder sen finns det mörka stunder.
--------------------------------------------------------------------
För att inte gå under måste du kunna vara elak, kunna säga emot, kunna visa vad du tycker. Antingen det eller så tar du inte åt dig ett skit av vad dom säger, det biter liksom inte riktigt på dig.
Jag försöker vara den senare typen, men det är ingenting jag lyckas särskilt bra med. "Du är så jävla dålig". Det är jag inte alls det, det är ditt självförtroende det är fel på! Tänk om man hade det tänket i sig istället för jaduharnogrätt-tänket som sådana som jag ägnar oss åt. Sara är stark, sara klarar av allt, sara är inte en såndär som gråter hela tiden, sara bryr sig nog inte. Oj vad fel det kan bli. Tänk om ni visste att det inte alls är så. Att jag ibland ramlar ihop hemma i köket och skriker att "det funkar för fan inte! jag försöker vara så jävla snäll hela tiden, aldrig har jag gjort dem någonting, ALDRIG! Kan dom inte bara hata någon annan?" med tårar som rinner. Ni visste säkert inte att pappa är den som drar upp mig ibland, håller mig tills jag slutat hyperventilera (en dålig vana) och andas normalt igen.
Ni kanske inte visste att jag är van, eller vad man nu kan kalla det. För det vet ju alla, att Sara är ju lite konstig. Hon läser ju böcker, hon är ju så lång, så stor och så himla stark (gud vad jag önskar att jag var som ni). Ni kanske inte visste att jag och tjejer aldrig har varit kompisar, att jag innan nian bara hade haft tre tjejkompisar, en i sexan, en i årskurs 1-3, och sen min kusin? Ni kanske inte visste hur högt jag värdesätter de vänner jag har nu? Ni kanske inte visste att anledningen till att jag tjatar om er och vad ni gör är för att ni är så jävla mycket intressantare, roligare, djupare och bättre än vad jag är? Ni kanske inte visste, och jag är inte den som berättar.

"Det kommer vara väldigt mycket folk hos oss..."

På väg hem ifrån träningen ringer mamma mig. "Hej! Jag tänkte bara säga att det kommer vara väldigt mycket folk hemma hos oss när du kommer hem..." Jaha, och vet ni varför? Jo, för brorsans hockeylag med föräldrar är bjudna på pizza hos oss. 22 personer. På den kvällen som skulle vara min varahemmaochdega-kväll... Roligt.

Idag har jag suttit och pluggat länge hemma hos emelie, det var mysigt. Eller, gårdagen var mysig med chips och semlor, idag var vi mest effektiva. Duktiga, duktiga oss.

I detta nu sitter jag framför CSI, varannan minut kommer victor springandes in ifrån tv-spelsrummet för att pussa mig i nacken och göra mig livrädd för att han ska slå huvudet i soffbordet.

Nu är det mest pizza som gäller!

Vanesaker.

Hos Emelie:

Sara - Alltså Emelie, jag kan inte låsa toalettdörren.
Emelie - Men gör inte det då...
Sara - Men du kan väl säga hur man gör i alla fall!
Emelie - Jag vet inte, jag har aldrig försökt!