Nuss

Det var jätteroligt, jag hade massa skoj för mig. Tjejlaget/n var superduktiga och alla pojkar med!
Men ibland tar kroppen stryk, speciellt när man heter sara och är klantig nog att inte äta tillräckligt. Efter sista lagkappen kunde jag knappt andas, jag hyperventilerade och massa. Men vi hade tagit medalj, och klart man ska ställa sig på prispallen då, right? Jag gjorde det iaf, sen skulle vi bära all vår packning till omklädningsrummen, men jag kunde inte. Jag var så trött att jag bara grät, skakade och hyperventilerade. Så går det när man är smått förvirrad, och jag är ju knäpp, det här är andra gången.

Vi kom hem igår natt (typ tolv) och ni kan inte ana hur skönt det var att komma hem. Jag släckte alla lampor, drog ner rullgardinen och kröp ner i sängen. Det var ingen som klagade på att jag andades högt, inga lampor som lös igenom mitt fönster och ingen hård madrass. Jag brukar inte vara kräsen och jag tycker inte om att klaga, jag säger bara att komma hem igen var bland det bästa på länge. Jag tycker om att sova, det är någonting jag gör alltför sällan.

Nu har jag suttit och gråtit oavbrutet till Greys anatomy, jag kan inte hjälpa det. Ni som tycker serien är dålig, ni kan ju typ gå någon annanstans... :)

Det här är vad dom säger - Säkert!
Och det här är vad alla har sagt om dig:
håll dig borta från honom han kommer att såra dig
det här är vad alla har varnat mig
hej du är så bräcklig det kommer att krossa dig
Det här är vad alla har sagt om mig:
håll dig borta från elden
gå inte ute
bär alltid mössa
klä in dig i wellpapp
för du kommer att skadas ge dig aldrig hän
du har så veka leder
du kommer att skrapa dina knän

Och det här är vad magen säger om dig:
du gillar mig för mycket det måste vara nåt fel på dig
och det här är vad hjärnan har sagt om mig
jag måste vara galen jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig
jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig.