Det här är inte sant. Eller, det är sant, men det är för hemskt för att man ska tro på det. Igår kväll var jag klar att gå och lägga mig vid kvart över tio, gud så härligt det skulle varit. MEN min mobil som jag brukar använda som väckarklocka gick inte att hitta. Det sista jag såg av den var när jag visade min kompis ett sms på badet. Den är alltså stulen. Fuck. Jag vill inte ha någon ny mobil nu, jag orkar inte kolla ut en ny. Å andra sidan klarar jag mig inte utan en mobil. Tyvärr är det sant. Jag är hemifrån så mycket att det inte fungerar att inte kunna nås mellan 8-20. Men men, efter en sådär 45 minuter gick jag och la mig igen, den här gången med pappas telefon som väckarklocka.
Halv sju vaknar jag, går upp, gör mig i ordning och går till tunnelbanan. När jag kommer till slussen märker jag någonting jättekonstigt, klockan verkar vara tio i sju. Det kan väl inte stämma? Jo, det gjorde det. Pappa måste glömt ställa om telefonen efter att han kom hem från Åland. Jag hade alltså missat en timme utav min sömn, inte konstigt att jag var trött när jag vaknade, klockan var ju inte halv sju, utan halv sex!
Nu sitter jag i skolan och ska ha PH-samtal om ungefär tio minuter. Egentligen borde jag passa på att skriva på mitt tal i engelskan, men inspirationen vill inte komma. Får göra det sen...Längtar redan till ikväll. Då ska jag träna, åka hem, äta middag, skriva lite på mitt tal, se Greys anatomy och sen ska jag sova
Min dag har inte börjat bra, men nu kan den nästan bara bli bättre, eller hur?