Det finns människor som hävdar att jag är en nästintill exakt kopia av min mamma. Att jag pratar som hon, resonerar som hon och ser ut som hon, ja vissa hävdar till och med att jag går som hon. Men jag vil gärna tro att jag är lite utav min pappa också. Vi kanske inte är utav samma kön, han är tidsoptimist och jag en riktigt tidpessimist, han är lite utav en slarver och jag är rätt ordentlig av mig. Vi är på många sätt väldigt olika, men om man ser noggrant kan man se bortom allt det där, och det är då likheterna tar fart.
Även om ni kanske har svårt att tro det så är mitt lockiga hår nedärvt från min far (min mor permanentar sitt, det är spikrakt egentligen) och vi brukar utdela tips och fördelar med vårt hår sinsemellan. Att läsa är en annan sak, både jag och pappa läser mycket, och snabbt, vi läser allt och har extremt lätt för att komma ihåg saker. Vi är nattugglor båda två, vi kan lätt sitta uppe till tre på nätterna utan problem. Mina mörka ögonbryn kommer från pappa, och min rädsla för konflikter. Om jag fick gissa så tror jag även att den lite romantiska sidan av mig kommer ifrån honom, samt lite utav lugnet jag kan bära på ibland. Teknikintresset är vi dessutom ensamma om i den här familjen. Jag är på många sätt lik min pappa.
Jag är nog inte en typisk "pappas flicka" för han sticker aldrig åt mig extrapengar eller skryter om mig inför andra. Men han skjutsar mig till morgonträningar, bryr sig om om jag äter ordentligt eller inte och han är den jag kan skrika på länge och ändå få tillbaka ett lugnt svar i normal samtalston (vilket för övrigt är sjukt irriterande när du är så arg så du skulle kunna slagit sönder något, vilket jag för övrigt gjort några gånger...).
Om jag tänker efter riktigt noga, så vet jag inte riktigt hur man lever utan en pappa.
