Lördag/söndag
Natten till idag kunde jag verkligen inte somna. Jag satt vid datorn istället. Tro nu inte att det var datorn som höll mig uppe för det var det inte. Jag skulle somna ganska tidigt tänkte jag, senast ett. Men problemet var att jag inte var trött. Jag orkade inte med mina tankar heller så jag satte mig vid datorn för att hålla dem borta. Somnade vid tre ungefär och vaknade igen vid tio. När jag satt uppe själv igår natt var det första gången på länge som jag kände att jag verkligen saknade någon. Det som störde mig mest var och är att jag inte vet vem. Just nu finns det ingen i sikte som kan krama mig när jag är ledsen och det stör mig något enormt för tillfället.
Den här dagen har kännts helt skum och konstig. Har tänkt mycket på förra terminen och jämfört den med starten på den här. Den här är helt klart bättre men jag har någon sorts återfallsdag idag. Jag har insett att hela höstlovet har gått utan att jag har hunnit med det jag skulle velat göra. Det har med andra ord varit en rätt halvjobbig dag.
Pratade med Filuren inatt och hon fick mig att förstå hur mycket jag behöver henne egentligen. Jag behöver liksom inte förklara allt för henne, för hon förstår ändå. Någon dag snart ska jag berätta för henne hur mycket jag tycker att hon betyder för mig.
Pratade med Smör i telefon nu på kvällen. Hon peppade mig lite. Som vanligt blev det en del snack om allt som hänt med OJ. Jag vet att det var flera månader sen och det var det vi pratade om mest. Det tog liksom slut sådär "poff". Det blev så enkelt att låtsas som om inget har hänt. Han har inte sagt något och jag har inte sagt något, vi låtsas som ingenting. Smör tyckte att jag skulle börja prata med honom igen. Kanske inte ta upp allting utan mer ett "Hej det var länge sen".
Vi får se hur allt blir. Jag måste tacka Kakan också, för att hon hjälpte mig fixa det här :)

2 kommentarer:
Jag förstår den där saknaden du har efter någon. man känner verkligen ibland att man skulle må så himla bra om man bara hade någon som kunde hålla om en och säga att allt fixar sig. För hur hårt det än känns så fixar det sig ju alltid, det är i alla fall det vi hoppas på. Det finns så mycket för dig att hantera efter allt med OJ tror jag. Det jag tror måste vara så hårt är att han verkligen var underbar en tid, och sen helt förändrades, hur kan en person bli en helt annan så snabbt? Eller var han så från början? Jag hoppas inte jag förvirrar dig eller får dig att tänka mer. Men du förtjänar någon som kan hålla dig hårt.
datorn är jättebra att ha om natten då man inte pallar ligga i en säng och tänka sönder sig själv.
Skicka en kommentar