Nytt år.
Okej, dagens datum är 01/01-07. Det är nytt år, 2007. Är det nu man ska skriva om allt som hänt, alla bra saker som man gjort eller upplevt, eller bara om hur pissigt allt har varit? Är det kanske nu man ska skriva om hur otroligt pinsamt det var på den där nyårsfesten, när man söp sig så jävla full och spydde överallt? För det är ju så det ska vara. Är man under 40 år gammal är man på fest på nyår. Det är så bara.
Men nu ska ni få veta en sak om mig om ni inte är intresserade kan ni ju lika gärna sluta läsa direkt.
Jag festar inte, jag dricker inte och det värsta av allt är att jag inte har lust att göra det heller. Jag satt hemma på nyår med en av mina bästa vänner. Vi spelade tv-spel, promenerade, kollade på alla raketer, såg på film och var uppe till klockan 06 för att prata minnen. Idag såg vi på Ugly Betty maratonet på kanal 5 och kände oss allmänt förslappade. Det var supermysigt.
Vad jag försöker säga är att nyår inte är en så stor grej för mig. Det känns påtvingat, en anledning till att "throw a party" liksom. Men vad är det vi firar? In med det nya och ut med det gamla? Herregud det är ett nytt år, inte en ny värld. Man vaknar upp 2007 och inser att allt är precis lika dant som 2006. Nyårslöften finns till för att vi är så jävla lata. Så lata att vi måste bestämma ett datum för den dagen vi ska förändra våra liv. "jag ska gå ner 20 kg, men det kan vänta två veckor. Det är mitt nyårslöfte". Vad fan är skillnaden liksom? Det är väl lika bra att starta på en gång? Nej, jag tror inte på sånt. Sorry for destroying the perfect world. Tiden går hela tiden, varje minut är en ny minut och jag tänker fortsätta precis som förut. Men när jag känner för det så tänker jag förändra mig. Vem vet, den 4:e april kanske jag avlägger ett löfte till mig själv, men vem fan bryr sig?
Såå, en summering av år 2006...
Jag har mått jävligt dåligt vissa stunder, det finns vissa som vet varför.
Jag har lärt mig att man ska vara försiktig med vilka flickor man berättar saker för, och vilka man umgås med över huvud taget. Jag har också lärt mig att förlåta. Jag har hittat människor som jag trivs tillsammans med och jag har upptäckt att jag kan och vill så mycket mer. Jag har märkt att vissa faktiskt tycker jag är snäll och att alla inte bryr sig om hur jag ser ut eller vad fan som helst, vissa nöjer sig bara jag är mig själv. Jag har lärt mig att skita i dom som inte gör det, eller iaf vissa utav dom.
Okej, done. Satisfied?
Men nu ska ni få veta en sak om mig om ni inte är intresserade kan ni ju lika gärna sluta läsa direkt.
Jag festar inte, jag dricker inte och det värsta av allt är att jag inte har lust att göra det heller. Jag satt hemma på nyår med en av mina bästa vänner. Vi spelade tv-spel, promenerade, kollade på alla raketer, såg på film och var uppe till klockan 06 för att prata minnen. Idag såg vi på Ugly Betty maratonet på kanal 5 och kände oss allmänt förslappade. Det var supermysigt.
Vad jag försöker säga är att nyår inte är en så stor grej för mig. Det känns påtvingat, en anledning till att "throw a party" liksom. Men vad är det vi firar? In med det nya och ut med det gamla? Herregud det är ett nytt år, inte en ny värld. Man vaknar upp 2007 och inser att allt är precis lika dant som 2006. Nyårslöften finns till för att vi är så jävla lata. Så lata att vi måste bestämma ett datum för den dagen vi ska förändra våra liv. "jag ska gå ner 20 kg, men det kan vänta två veckor. Det är mitt nyårslöfte". Vad fan är skillnaden liksom? Det är väl lika bra att starta på en gång? Nej, jag tror inte på sånt. Sorry for destroying the perfect world. Tiden går hela tiden, varje minut är en ny minut och jag tänker fortsätta precis som förut. Men när jag känner för det så tänker jag förändra mig. Vem vet, den 4:e april kanske jag avlägger ett löfte till mig själv, men vem fan bryr sig?
Såå, en summering av år 2006...
Jag har mått jävligt dåligt vissa stunder, det finns vissa som vet varför.
Jag har lärt mig att man ska vara försiktig med vilka flickor man berättar saker för, och vilka man umgås med över huvud taget. Jag har också lärt mig att förlåta. Jag har hittat människor som jag trivs tillsammans med och jag har upptäckt att jag kan och vill så mycket mer. Jag har märkt att vissa faktiskt tycker jag är snäll och att alla inte bryr sig om hur jag ser ut eller vad fan som helst, vissa nöjer sig bara jag är mig själv. Jag har lärt mig att skita i dom som inte gör det, eller iaf vissa utav dom.
Okej, done. Satisfied?
P.S. Bilden ni ser är från i Winnerbäck på zinken i somras. Jag var där med filuren och smör. Det är oss ni ser på bilden :) D.S
1 kommentar:
Men jag tycker det är kul att fira. Det skadar ju aldrig, om man är nykter alltså ;).
Vi firar namnsdagar bara för att ha fler anledningar till ge presenter och fira. Det behöver inte vara speciellt eller konstlat, bara kul. Och det är väl bra? Det gäller alla firanden tycker jag, eller alla förutom nationaldagen faktiskt... men aja.
Jag har lärt känna dig -06 <3
-tack för det!!
pusspusspuss
Skicka en kommentar