Oi ;)

Okey, here it comes.
Jag har insett det nu, eller egentligen för en vecka sen. När jag tänker på dig så känner jag...ingenting. Det är ett svart hål. Det känns knäppt, men bra. För jag har på något sätt hållit fast vid allt som var förra året, men inte längre. Jag blir irriterad på saker du säger och saker du tycker. Du är inte tillräckligt bra för mig, och det kommer du aldrig vara.
Så, I'm done.

Nu till trevligare saker. Såg Science of Sleep idag med två kära vänner. Den var intressant. Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om den, men jag blev inte uttråkad i alla fall. Köpte nya underkläder på rea, vilket retade emelie eftersom hon inte kunde köpa några.

Men tillbaka till det jag alltid pratar om, träningen.

För ungefär tre år sen var jag väldigt mycket inte kompis med en pojke på simningen. Vi irriterade oss på varandra något så otroligt. Jag slutade prata med honom, vad var det för mening om vi ändå bara bråkade? Han tyckte jag var en irriterande liten tjej och jag tyckte han var en jobbig äldre besserwisser som bara var arg hela tiden. På något sätt har den besserwissern och jag blivit kompisar, eller, vi bråkar inte. Han har faktiskt blivit en av dom som jag kan skratta med, inte bara åt. Och när mina närmaste vänner, som tyvärr inte tränar samma pass som jag, inte är där kan jag nästan vara glad hela tiden. Det är konstigt hur det kan bli så. Jag vet att emelie kommer ha väldigt roligt åt det här, och emelie om du läser det här (och det vet jag att du kommer göra förr eller senare) så reta mig inte föööör mycket. Okej?

När vi ska på läger om en sisådär 43 dagar ska jag släpa med mig datorn. Det ska bli film. Love Actually, Notting Hill, Warriors (eftersom vi nu är hooked på tv-spelet) och måånga andra (anna och jag har HP som förslag)... Det kommer bli så J*vla grymt! Kan tiden inte gå lite snabbare?