Natt

Nu är det snart natt, och det är dags för mig att sova. Jag tycker om nätter, för det mesta. Det är på nätterna man tänker som bäst, och som värst. På senaste tiden har det varit mest av det sista. När man ligger själv i sängen på natten finns det ingenting som kan distrahera en, få en att tänka på annat. Man tänker tillbaka, tänker framåt och oroar sig. Jag stressar, är orolig, vill bara bort. Kanske är det därför, jag andas så läskigt tungt?
Ibland måste man få min minsta bror att somna, det är lätt att somna då. För hos honom finns inget rätt eller fel. Han andas så lätt, och så fort man gör en ansats till att lämna rummet så är han klarvaken. Gå inte! Att hålla handen och berätta om ishockeyproffset oskar tycker han om. Man ska helst ligga nära, nära, för att vara ensam går inte.