Att sova

Jag tänkte skriva det här inlägget av en anledning, att jag har så fruktansvärt tråkigt.
Sen kom min bror (den yngre upplagan) in och förklarade att han skulle sova i min säng, för det hade mamma sagt. Och vem kan säga nej till honom då? Inte jag i alla fall...

Som tur är sover min yngre bror på ungefär samma sätt som jag. Det vill säga ganska ihopkurad (tänk typ fosterställning, fast inte riktigt) och gärna nära den som sover bredvid, vilket gör att jag inte har några problem med att få plats där, trots att jag bara har en 90-säng.
Han andas ganska högt, det gör jag med. Eller att det låter är mer för att vi andas så djupt. Jag kan till och med snarka ibland, inte det mysigaste, jag vet. Vissa människor tycker däremot att det är ganska rogivande att jag andas som jag gör, men jag vet inte om jag håller med.

Jag antar att ni vill höra mer om mina sov-vanor? Såklart. Det är nästan nödvändigt att det är kolsvart i mitt rum, minsta lilla lampa täcks med vad som finns framme. Jag vaknar inte av ljud, som tex att den som sover bredvid (eller i rummet vägg i vägg) hostar, snarkar, pratar i sömnen osv. Antagligen eftersom jag är van (försök att sova när det kommer dagbarn ringandes på dörren klockan 8 på morgonen).

Jag tror jag fick med det mesta, så om jag inte skrämt bort er nu är jag ytterst förvånad!

Sov gott