Fårets vänner

Jag är inte optimist för tillfället. Men det här för med sig minnen.

Barnvakt, never.

Jaha. Vart har den här kvällen tagit vägen? Just det, mamma och pappa hade gäster. Patriks hockeykompis föräldrar med lillasyster. De diskuterade hockey och fotboll hela kvällen. Jag förstår ingenting utav det, nada. När det kommer till dessa två sporter är jag totalt lost, något jag är ensam om i min familj. De skäms nog lite för mig i smyg. Det där är det svarta fåret, hon vet inte ens vad en offside är. Eller vad Sverige och Danmark spelade om idag. EM-kval? Jahaja. Couldn't care less.
Men jag fick lyssna på det där. Usch. Sen hade de en liten tjej också, en sisådär 6-7 år yngre än mig. Jag märkte att hon ville prata lite, vara lite sådär vuxen som jag också ville vara när jag var 11. Men jag orkade inte. Mamma försökte få mig att prata med flickan, men jag vägrar spendera min lördagskväll på att sitta barnvakt åt en liten tjej.
Mina föräldrar umgås nämligen inte med någon som har barn i min ålder, har aldrig gjort heller. Det är föräldrar till brorsans kompisar. Skitroligt för mig. Verkligen.

Piss.

Men annars har dagen varit underbar.

Optimisten

Jag har träning imorgonbitti, klockan 8. Men jag sörjer inte.

Tvärtom är jag ganska nöjd med tillvaron nu. Jag hoppas att ni märker det. Jag sörjer inte, inte någon och inte någonting. Sara är genomglad. Yey.

Mycket bra, bättre och bäst. Optimist, javisst.

Fredag

Nu är det Fredag, jag vaknade vid elva så det var helt okej ändå. Nu har jag försökt mig på filosofiläxan (har läst sidorna, men jag förstår verkligen inte vad det är man ska göra för uppgifter) och ätit lite. Nu ser jag CSI, för ovanlighetens skull. Snart ska jag träffa Anna och äta glass vid Medborgarplatsen (något som verkligen passar vädret, not). Sen ska jag träna. Yey, fin fredag. Mycket fin Fredag.

CSI

Jag vaknade vid 10 imorse. Sen dess har jag kollat CSI Miami säsong tre. Jag har legat i soffan med mitt täcke och tittat på tv hela dagen. Men jag har faktiskt ätit frukost och lunch, så lite imponerade kan ni allt vara av mig. Jag lagade lunchen själv. (Att den bestod av stekt ägg, nudlar och keso nämner vi inte, ok?).

Nu ska jag träna.

Mys

Jag siter i soffan invirad i mitt täcke med hjärtan på och ett glas mjölk framför mig, i väntan på att CSI ska börja. Det är ganska mys.

Kör, bara KÖR!

Nu har jag varit på körskoleintroduktionsövningskörningsgrejset. Det var ganska givande ändå. Han var duktig, gubben som stod och pratade i tre timmar, plus att han bjöd på mackor, cola och bullar. Det var mycket uppskattat. Känns lite läskigt att jag ska börja övningsköra. Jag kan se framför mig hur mamma sitter och skriker åt mig i ren panik när vi kör runt på en parkering någonstans (hon struntar blankt i att den söta farbrorn på trafikskolan förklarat att man 'inte får bli arg på eleven, då skickar du deras självförtroende i botten direkt') och jag svänger rakt in i ett staket i ren panik. Kanske är det därför mamma pratar om att hon ska boka körlektioner till mig såhär i början, så jag lär mig rätt från början och sen ta några stycken lite då och då under tiden. Jag gillar idén med att köra med den snälla farbrorn, som aldrig blir arg och inte skriker när jag gör fel. Det känns bättre på något vis.

Ja, så kan det gå.

Okej, dagen blev mycket bättre. Ingen svenska i eftermiddag, och jag har inga lektioner onsdag, torsdag, fredag. Anledningen till detta är att mina lärare bestämt sig för att åka med ettorna till Barnens Ö. Jag klagar inte.

Back to plugg.

Borta

Toppen, jag har tappat bort mitt eriksdalskort. Var uppe och letade till klockan ett inatt, men det är borta, spårlöst försvunnet. Great. Nu får jag betala för ett nytt.
Dessutom är jag småsnuvig. Ingen hosta, inte ont i halsen, inte ont i huvudet, bara täppt i näsan.

Men det är nog ändå en helt okej måndag. Om åtta minuter börjar psykologin, vilket jag ser fram emot. Yey.

Vi ses senare.

Landet

Matildas land i helgen var underbart. Det verkligen skrek feministläger över hela grejen.

Allt började med att jag och Anna glömde köpa tillräckligt med mat (vem har sagt att kvinnor ska vara bra på det?!)och avslutades med att Anna fick ringa sin mamma och fråga efter biljettnumret eftersom hon tappat bort sin biljett hem (vem har sagt att kvinnor ska ha koll på allt?).

Sen hände det lite saker däremellan, men det får stanna mellan oss. Jag lovar, det blir bäst så.