Bye bye.

Hejdå Sverige!

Jag saknar er redan, ofantligt mycket.

Kan du förstå?

Imorgon åker jag, om några timmar har jag matteprov. Sinnes.

Vart tog tiden vägen?

Inatt var en mycket intressant natt. Jag låg uppe till kvart över ett och kände mig allmänt stressad över allting. Vet inte riktigt hur jag ska få tiden att räcka till. Så kvart över ett drar jag upp datorn och skriver fem rader på mitt biologiarbete. Sen vid två ungefär lägger jag mig ner och försöker sova. Funderade på att smsa någon om mina problem, men jag kände inte för att väcka någon. När jag väl lyckats somna ringde väckarklockan och jag frös något otroligt. Jag gick ner i köket (det var fortfarande otroligt kallt) och märker att det bildats is på låsknappen till altandörren! Det var -16 grader ute och jag trodde jag skulle förfrysa. Till råga på allt hade vi biologi och svenskaprov imorse och i eftermiddag har jag spanska. Onsdagar är den sämsta dagen på hela veckan.

Provtiden gick åt till att diskutera (högt så att vår svenskalärare inte kunde undgå att höra) hur dumma i huvudet våra lärare är och huruvida vår BiNkA-lärare blev tappad i golvet som lärare...

Gästen.

Jag har en gäst vid mitt högra öra

Om man drar i den beter den sig som en fjäder...

Dialoger.

Familjen sitter vid middagsbordet, ganska sent som vanligt:

Mamma (Riktat till pappa): Vet du, jag har tänkt på en sak, jag tycker vi behöver en ny frys...
Pappa: Jaa, det skulle vi nog behöva, ja.
Mamma: Jag var på elgiganten idag och de hade jättebra erbjudanden, jag hittade en jättefin frys för tolvnittionio, med räntefri avbetalning.
Pappa: Det låter som en jättebra deal!
Sara: Menar du tolvhundra eller tolvtusen?
Pappa: Hon menar tolvhundra såklart, eller hur?
Tystnad uppstår...
Pappa: Du menar att du hittat en frys för TRETTONTUSEN?! Hur dyr kan en frys vara?
Mamma: Jooo, men den var ju ganska billig, och den hade en jättepraktisk ismaskin...

Det visar sig att mamma bokat en frys för 13.000 med en ismaskin (som hon försökte övertala oss alla om att vi verkligen behöver), som vi sen ska sätta i tvättstugan. Ungefär lika nödvändigt som den vridbara kranen i badrummet på övervåningen som man bara måste ha när man dricker vatten och tvättar ansiktet...

Dagens.

Jag har suttit från 11-16 och skrivit på en sammnfattning inför mitt biologi/svenska-prov imorgon. Jag hann inte med matte eller min uppsats om Kungskrabborna (visst låter det intressant?), men det löööser sig nog, not.

Aja, nu är min hjärna typ överhettad av allt tänkande.

Just det! Jag tränade inte idag. På något konstigt konstigt sätt har någon smittat mig och jag har blivit förkyld. Schysst. Plus att jag var tvungen att plugga. Jag blir verkligen knäpp av att inte träna.

Dagens nyhet är att jag har haft ett skype-samtal med emelie. Jag ska nämligen lära mig prata i telefon och någonstans måste man börja. Det funkade rätt bra, men jag behöver en bättre mic tror jag.

Det känns som om det blev ett ganska förvirrat inlägg men jag hoppas ni överlever. Nu ska jag läsa en tidning, msna och kanske ta en dusch/bad.

Nuss

Det var jätteroligt, jag hade massa skoj för mig. Tjejlaget/n var superduktiga och alla pojkar med!
Men ibland tar kroppen stryk, speciellt när man heter sara och är klantig nog att inte äta tillräckligt. Efter sista lagkappen kunde jag knappt andas, jag hyperventilerade och massa. Men vi hade tagit medalj, och klart man ska ställa sig på prispallen då, right? Jag gjorde det iaf, sen skulle vi bära all vår packning till omklädningsrummen, men jag kunde inte. Jag var så trött att jag bara grät, skakade och hyperventilerade. Så går det när man är smått förvirrad, och jag är ju knäpp, det här är andra gången.

Vi kom hem igår natt (typ tolv) och ni kan inte ana hur skönt det var att komma hem. Jag släckte alla lampor, drog ner rullgardinen och kröp ner i sängen. Det var ingen som klagade på att jag andades högt, inga lampor som lös igenom mitt fönster och ingen hård madrass. Jag brukar inte vara kräsen och jag tycker inte om att klaga, jag säger bara att komma hem igen var bland det bästa på länge. Jag tycker om att sova, det är någonting jag gör alltför sällan.

Nu har jag suttit och gråtit oavbrutet till Greys anatomy, jag kan inte hjälpa det. Ni som tycker serien är dålig, ni kan ju typ gå någon annanstans... :)

Det här är vad dom säger - Säkert!
Och det här är vad alla har sagt om dig:
håll dig borta från honom han kommer att såra dig
det här är vad alla har varnat mig
hej du är så bräcklig det kommer att krossa dig
Det här är vad alla har sagt om mig:
håll dig borta från elden
gå inte ute
bär alltid mössa
klä in dig i wellpapp
för du kommer att skadas ge dig aldrig hän
du har så veka leder
du kommer att skrapa dina knän

Och det här är vad magen säger om dig:
du gillar mig för mycket det måste vara nåt fel på dig
och det här är vad hjärnan har sagt om mig
jag måste vara galen jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig
jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig.

Love Actually

Jag och Emelie pratar Love Actually. En av de bäste scenerna.

Karen: So what's this big news, then?
Daisy: [excited] We've been given our parts in the nativity play. And I'm the lobster.
Karen: The lobster?
Daisy: Yeah!
Karen: In the nativity play?
Daisy: [beaming] Yeah, *first* lobster.
Karen: There was more than one lobster present at the birth of Jesus?
Daisy: Duh.

Älska.

NUSS liksom

Så, NUSS idag då. Pappa skjutsar ner mig till tunnelbanan om några minuter. Tänkte egentligen bara säga att det kommer bli så jävla roligt, no matter what liksom. Skitsamma att vi tjejer är så komplicerade och att det finns sånna som inte gillar mig där, jag ska vara så jävla glad och snäll hela tiden. Väskan är packad och jag är liksom ready.

Drömde en sjukt skum dröm idag, jag var jättekär i någon som jag absolut aldrig känt någonting för, helt skumt som sagt. Vaknade flera gånger men orkade inte gå upp. Nu är jag i alla fall uppe och är så himla glad!

Bye

Ett tack till alla er.

Jag måste erkänna en sak, något riktigt hemskt. Ibland skriver jag bara för att ni måste läsa. Jag är en hemsk människa (men erkänn att det är ganska roligt...).

På senare tid har jag kommit på hur beroende jag är av att skratta. Det gör verkligen livet lite enklare, och så mycket roligare. Jag vet att mitt skratt inte är det vackraste i världen och långt ifrån det charmigaste, men att skratta ger en sån härlig känsla i magen så jag tänker aldrig sluta. Det finns inte mycket som är bättre än att ligga på marken och inte kunna resa sig upp för att man skrattar så mycket. Jag vill med detta ge alla er människor som får mig att skratta ett stort tack, ni kan härmed kalla er för roliga!

Jag förstår inte hur jag lyckas, det är så knäppt att man bara kan skratta åt det.

Och att det är alla hjärtans dag imorgon tycker jag vi inte ens pratar om.