Rör - igt
Det är konstigt hur jag trodde att det skulle vara så lätt. Det var inte det. Det var länge sen jag grät (vi räknar inte skräckfilmskvällen...) men inatt grät jag. Jag grät för att allt inte riktigt blev som jag ville att det skulle blivit, jag grät tills ögonen sved och näsan var röd. Jag vet inte riktigt hur jag hade tänkt ta mig igenom allt, men inte var det så här. Jag har varit så bra på att gömma allt inom mig, men ibland går det inte. Ur dagboken: Här ligger Sara i sin säng, slagen i ansiktet av verkligheten.
Jag kan hata vissa saker hos mig själv ibland, precis som alla andra. Jag hatar att jag oftast pratar alldeles för mycket, är alldeles för nyfiken, för rädd, för feg, för fysisk, för lätt att läsa, har för lätt att låtsas som ingenting, överanalyserar och har extremt svårt för att vara själv. Det mesta går att vända till något positivt, men det finns stunder då allt bara är negativt.
Allt blev rörigt nu, men det är så jag känner mig så det var nog lika bra.
2 kommentarer:
Söto! Det bästa är att man alltid blir glad till slut igen, och då brukar man bli toppenglad istället :)
Landet blir hur kul som helst! Kanske läge att ta första doppet i ån då :P HAHA!
pussokram!
Du är underbar no matter what. Och det spelar ingen roll att du har dina flaws, för det har alla, det brukar snarare vara just dem som bara gör dig mer älskvärd. Använd det istället för att gömma det.
Men nu är saker och ting bättre, även om du är stressad, men det kommer ljusare dagar även efter denna tid, tro aldrig annat.
<3
Skicka en kommentar